Mamma Linda

Vi var ute lite tidigare med barnen och smällde lite raketer. Elvira älskade allt glittrande ljus på himlen och hennes skratt gjorde mig glad ända in i själen.
Jag tänkte tillbaka några år i tiden för en kort stund, och fick upp ett leende på mina läppar, herregud, jag har överlevt, Det var då det gick upp för mig. Jag har klarat mig ur den där känslan av själv hat, känslan hur ångesten äter upp mig inifrån. Hur jag bara velat fly, hur jag på den tiden flydde in i ett självdestruktivt beteende.
Jag kollade snabbt på Niklas och mitt hjärta blev varmt, här står jag och min fina familj, här står jag med dom 3 viktigaste människorna i mitt liv. Dom som räddat mig, dom som fått mig att välja rätt väg, välja livet !

Jag kan inte vara mer än tacksam och glad ! Taaack mina älskade barn och min fina Niklas! Ni har räddat mig, ni hjälpte mig att överleva det jag då trodde var omöjligt, Ni har hjälp mig att bli en Överlevare !

Nu går jag och Niklas in på vårat 5 år tillsammans, känns helt magiskt!

Bilden togs på pricken i dag för 4 år sen, vi hade varit tillsammans i en månad.

Under det här året som gått så har jag fått uppleva både negativa och bra saker, jag väljer att ta fram dom positiva sakerna här.

Jag kom in på den utbildning som jag sökt till, klarade första terminen med 3 VG och ett MvG. Fick stipendium med pengar för min insats. Mina barn har utvecklats något enormt, Alvin har tagit sina första steg, vi har firat Alvins ett årsdag och Elviras 3 års dag. Jag har fått bättre kontakt med min pappa och fått äran att få en god kontakt med hans tjej och hennes fina barn. Jag har haft mitt första jobb, firat 4 månader tillsammans med världens bästa Niklas. Fått nya fina vänner, fått tillbaka kontakten med gamla.

Ikväll ska det nya året firas in med grannar och barn, alkoholfritt står på schemat och jag skulle inte kunna tänka mig ett bättre sätt att fira in det nya året på.

Gott nytt år kära vänner !

Jag är så trött, så trött på att hela tiden bli besviken, ledsen arg och sårad. Det här året avslutas precis som det började med besvikelse.

Jag är glad att Min fina Niklas och våra fina barn gör allt mycket enklare.

Men i bland så som nu är det svårt att tänka på annat. Jag kan inte längre lita på denna personen fast det borde vara en självklarhet. Åhh.

Mina älskade barn, Ni är allt! <3

Vi har haft en jätte fin jul med god mat, trevligt sällskap och som ett plus i kanten alla fina julklappar.

Barnen har fått så otroligt mycket julklappar och det är så roligt att se hur tacksamma dom är. Elviras favorit paket var Pippi huset då hon skrek och hoppade av glädje när hon öppnat paketet. Alvin har lekt mest med son dammsugare som han fått. Vi tänkte alltså rätt i att köpa en sån åt honom. Han brukar annars alltid gå runt med våran och sedan bli arg för att den är för tung att dra runt på.

Julafton spenderades hos Niklas moster i Ugglebo, jätte mysigt hus på landet med världens finaste människor. Barnen somnade som stockar i bilen på väg hem och jag och Niklas likaså när vi kom hem.

I dag har vi firat jul med Pappa , Heléne och mina halv syskon. Det var riktigt mysigt och även här blev det julklapps utdelning.

I morgon är det årets sista julfirande och det avslutas hemma hos min farmor på jullunch. Men innan hade vi försökt hinna med en tur på stan på mellandags rean, hoppas på att hitta något fint då jag fått en del presentkort :)

Nu ska jag kolla på film och försöka sova.
Kram på er !

Jag kan inte vara annat än glad, i går kom ett överraskande brev på posten. Där stod det att jag blivit tilldelad ett stipendium från min skola, detta ska firas i nästa vecka på skolan.

För första gången i mitt liv har jag gått ut med bra betyg, och även fått ett stipendium för min insats, det är det inte många som får och framför allt trodde jag inte att jag var en av dom.

Kram

Och så var det måndag igen, ny vecka , nya tag, denna vecka är det fullt upp med bland annat skola och luciatåg på dagis.

I dag har jag tagit det lugnt med Alvin, jag njuter av min sista tid som mamma ledig, inte så många veckor kvar tills Alvin börjar dagis och jag börjar plugga på RIKTIGT. Jag har pluggat på riktigt hela tiden, inte det jag menar , utan nu kan jag plugga utan avbrott för blöjjbyte, matlagning, lek och sånt som hör till vardagen med barn. Jag kommer sakna att ha honom hemma med mig på dagarna, innan var det Elvira som alltid var hemma när jag pluggade och jag vet hur tufft jag tyckte det var när hon började dagis. Men livet ser ut så här, man pluggar/ jobbar , barnen går på dagis/ skola osv. Jag kommer längta enormt till helgerna då jag har mina små hjärtan hemma hela dagarna. Men jag kommer även låta dom vara ledig 1 dag i veckan från dagis och då ska jag vara ledig från skolan med. Eftersom jag pluggar heltid på distans så lägger jag upp mitt schema helt själv. Vilket jag lyckades väldigt bra med den här terminen som varit, 2 veckor kvar på terminen och jag har varit klar med allt i 1 vecka, vilket betyder 3 veckors extra jullov. Men dock har jag kvar lite forums uppgifter och sedan har jag kvällsskola i 2 dagar med bland annat HLR ( Hjärt och lung räddning )

Nu ska jag brygga en kopp kaffe och bara vara medans Alvin sover middag !
Kram

I går var det andra advent, då passade jag och Elvira på att baka lussebullar med vit choklad i , det blev verkligen lyckat och Elvira satt still med sin deg hela tiden och bakade för fullt, hon gjorde en alldeles egen liten bulle som hon vart så stolt över.

På kvällen åkte vi upp till oheliga natt med barnen för att lyssna på julmusik. Elvira uppskattade det och dansade och vägrade åka hem, medans Alvin inte tyckte det var så roligt, då Elvira tyckte att det var ganska kallt gick vi in och värmde oss på en resturang så barnen fick lite varm mat i magen.

På kvällen kom Min syster och hennes kille och Min bror och hans tjej, vi kollade på solsidan och fikade med kaffe och dom nybakta bullarna.

Det är inte förrän nu som jag verkligen insett, förstått hur allt dom hände mig som liten påverkat mig,mitt liv, min familj.

Jag förstår nu vad jag förlorat, och jag kan inte låta bli att vara ledsen, jag har gråtit många tårar. Att tänka tillbaka är en slags bearbetning för själen, men just nu gör det ont.
Jag togs i från min familj redan som 13 år, vilsen och rädd och så nertryckt i mitt mående sattes jag långt i från min familj, mina vänner i en annan stad.
Jag önskar att allt sett annorlunda ut, att mitt liv inte behövt ta den här "omvägen" .

Det sägs att man blir starkare när man går igenom svårigheter, men jag ser mig inte som stark.

Att jag lever i dag är tack vare alla som fanns runt omkring mig där jag bodde, framförallt min bästa vän Amanda som idag tyvärr inte finns i livet. Den vänskapen vi hade var speciell, och hon gjorde ALLT för mig. När hon försvann försvann en liten del inom mig, men för mig kommer hon alltid att vara levande genom att tänka på våra minnen. Amanda var den starkaste personen som jag någonsin känt och jag vet att om hon skulle se mig i dag så skulle hon vara riktigt stolt.

Att jag har förändrats, kämpat mig upp ur allt mörker finns det ingen tvekan om, jag är en starkare person i dag och det är tack vare Niklas och våra fina barn.
När jag vart gravid hade jag två val , leva eller låta måendet ta över och till och med kanske dö. Valet var enkelt, jag valde livet, det innebar ett stort jobb, men jag klarade det.
I dag styr inte längre mina känslor över min vardag. Jag kan njuta, jag kan bara vara jag. Men i bland kommer känslorna ikapp, och jag känner mig sådär ensam som jag kände mig då, när ensamhets känslan tränger sig på så spelar det ingen roll hur mycket människor jag har omkring mig, känslan är där ändå.
Jag kommer alltid att minnas, alltid att önska att barndomen skulle sett annorlunda ut, alltid sörja allt som jag förlorat. Jag förlorade allt det som alla barn är värda att ha, en vanlig vardag, kompisar, skolgång. Osv.

Jag lever i dag och det är huvudsaken,och jag är så otroligt glad att jag klarat mig trots alla gånger jag varit så nära att faktiskt dö.

Jag ska använda mina personliga erfarenheter och min utbildning i skolan till att kunna hjälpa barn som har det som jag hade det. Kanske kunna förhindra något hos dom som gick fel hos mig. Kunna finnas där, vara på det där sättet , kunna förstå som jag tyckte att ingen gjorde den tiden jag mådde dåligt.

Mina barn är det bästa som hänt mig, jag ska ge dom allt det där som jag aldrig fick, jag ska ge dom det som alla barn är värda, en trygg uppväxt med massa kärlek !