Ett brev på posten
I går kom ett brev på posten, ett brev som jag väntat på, mina journaler, journalerna från en tid långt tillbaka.
Det kändes som en hård smäll att läsa, var det verkligen mig jag läste om ? Det var det. Jag kan inte förstå hur jag kunde göra så mot mig själv på den tiden, det kändes som jag läste om någon helt annan, om jag kunde så skulle jag vilja spola tillbaka tiden, förhindra allt dumt som jag gjorde mot mig själv, hanterat allt annorlunda.
Jag är förvånad över att jag lever i dag, att jag kämpade mig tillbaka.
Den tiden som var då kommer alltid att finnas med mig, men nu kan jag leva med det. Nu kan jag hjälpa andra.
Det är trots allt tack vare Niklas och barnen som jag lever i dag.
Om 8 veckor blir vi man och hustru.
Det finns inget i världen som kan jämföras mot denna känslan.
Jag har bara fått bevisat för mig att kärleken övervinner faktiskt allt !
