I dag bestämde jag mig
När jag satt på bussen i morse och läste tidningen i telefonen som jag alltid gör Så var det en rubrik som träffade mig rakt i hjärtat. Den handlade om en tjej/kvinna som blivit utsatt för övergrepp , hon har fått hjälp på vanligt sätt att försöka bearbeta det som hänt henne, men nu behövdes specialist hjälp med trauma behandling. Hon behövde alltså hjälp nu, men fick ett brev hem om att det är 19 månaders väntetid, nästan 500 dagar och nätter utan hjälp.
Jag vet hur de är att vara ensam med alla tankar och känslor , att Inge kunna sova pga ångest eller rädsla och något inom mig kände bara hur jag ville hjälpa henne, hjälpa henne och alla andra.
Jag har ju själv varit där, varit trasig inombords och den där första hjälpen man får är så viktig för man befinner sig i ett kaos.
Men min erfarenhet från mig själv såå vet jag att jag kan hjälpa andra, jag skulle kunna vara ett stöd.
Jag ska självklart gå klart min utbildning till undersköterska med psykiatri inriktning, men sen efter det, då ska jag antingen söka jobb så jag kan jobba med det här, eller gå en extra utbildning. Som sagt man behöver utbildning i allt nuförtiden, men jag anser att mina egna erfarenheter är min utbildning, och vissa jobb kräver ingen utbildning om man har egna erfarenheter, dock är undersköterska och psykiatri en bra grund för att söka jobb inom detta !
Nu ska jag sörpla i mig min latte och läsa lite inför provet som är på tisdag som handlar om etnocentrism, kulturarv, linjär tidsuppfattning, ja behöver jag ens fortsätta ? Jag är redan trött bara jag hör orden.
Trevlig fredag mina vänner !
